Om simning

Jag letade efter en anteckningsbok och hittade precis en halvfull från när jag läste på BIVIL. Bläddrade lite i den och mindes alla strategiska planeringar och uppsatsskrivandet. Ångestfyllt och roligt på samma gång. Vad jag mer hittade var min femminuterspresentation om simning. Alltså jag är så himla rolig. Måste lägga ut den här så ni får läsa, minns ej om jag gjorde det då när det begav sig. Skrevs nog på våren 2008 om jag inte minns fel:

Hej, jag tänkte prata en stund om simning. Jag älskar att simma och jag simmar ungefär en gång i veckan på Kockum Fritid i Västra hamnen i Malmö. Där finns en bassäng med 3 banor varav en är för lek&barn och de två andra för motionssimning.

Nu kanske ni tror att jag vill argumentera för att fler borde börja simma, men jag kan inte göra det. För det är någonting som händer med mig på vägen mellan omklädningsrummet och bassängen.

Jag ser mig själv som en öppensinnad person som alltid försöker se det goda i människor jag möter. Men i simhallen förbyts detta mot ondska och hat.

Som den bibliotekarie jag är har jag delat in mitt hat i olika kategorier. Två huvudkategorier finns: UNG och GAMMAL. I dessa finns två underkategorier: MAN och KVINNA.

Den gamla kvinnan - GUMMAN - är gammal och simmar per definition långsamt. Att gumman i nio fall av tio har varit hos frissan precis innan badet gör henne inte direkt snabbare, istället försöker hon simma tillräckligt långsamt för att undvika stänk i det nykrusade håret eftersom detta skulle ge henne grönt hår.

HAT

Den gamle mannen - GUBBEN - är förvisso gammal men agerar enligt den manliga parollen STÖRST GÅR FÖRST och simmar utan pardon. Problemet här är just att han är gammal - dvs stel i kroppen. Bassängbanorna är inte breda, så när en gubbe paddlar förbi gäller det att hålla sig ur vägen. Hålla sig ur vägen blir här att simma in i snöret med plastcirklar som ligger mellan banorna vilket inte är speciellt skönt.

HAT

Den unga mannen är vältränad och vig, simmar snabbt och elegant OCH använder simglasögon. Simglasögon ger en otrolig skärpa under vatten, speciellt i en bassäng. Det är inte så att jag är pryd men.. Ja, ni fattar. När en ung man är på väg att simma förbi gäller det att knipa.

HAT

Den unga kvinnan är ju som jag själv, eller? Nej, tydligen har alla i denna kategori utom jag simmat på elitnivå sedan barnsben eftersom de är så jävla bra på att simma. Eller varför simmar de annars om mig hela tiden?

HAT
HAT
HAT
HAT

Jag vill nog egentligen bara avsluta med att säga att JAG TYCKER OM ATT SIMMA. Men jag tycker inte att NI ska hålla på med det! 

Bara 14 år kvar tills du kan börja övningsköra, GRATTIS!

Idag var det stormvarning på Österlen så alla stannade hemma och inne. Tre tog sig till biblioteket och höll öppet till klockan två. Synd bara att stormen lite uteblev. Alltså, visst, det blåste mycket och vägarna såg rätt köriga ut. Men jag måste nog säga ändå att ca alla andra tisdagar (när jag är i Kivik) har varit värre än så länge. Har haft ett gnagande dåligt samvete för att jag stannade hemma hela dagen. Men vafan. Bättre att ta det säkra för det osäkra. Säger man så? Eller är det; säkra före det osäkra? Mening jag aldrig riktigt har lärt mig.

Så var var vi sist? Hade jag börjat jobba 90%? Det har jag nu iaf. Det är kul, jag har inte fått så många arbetsuppgifter så jag går mest runt och frågar om någon vill ha hjälp samt hittar på att göra små skyltar till saker som behöver göras skyltar till. Tex sopsorteringen.

Laminera. Så himla skön känsla. Jag vill laminera allt. Jag laminerar nästan allt faktiskt. Lamineringsplasten börjar ta slut bara för att jag laminerar små lappar där det står "brännbart", "mat", "plast" osv.

Och så har jag köpt en klocka! En snygg! Det följde inte med något armband men det har jag beställt nu. Jag visar när den är klar sas.

Och snart fyller Bella år. Dags att börja fundera på vad tvååringar egentligen vill ha och behöver när de har ett äldre syskon som redan fått allting en tvååring kan tänkas önska sig när det fyllde två. Ingenting va? Tur. Vår skruttiga bil börjar nämligen bli så skruttig att det är dags att skaffa ny. Kanske hon kan få en familjebil i tvåårspresent? Originellt om inte annat?

Det är en blåsig vår vi har!

Ok på Österlen vinterstormar det och har så gjort i flera dagar. Igår försökte vi vara ute ett tag men det var ju förjävligt. Min ständiga referens för alla tillfällen i livet är Lilla huset på prärien, och dagar som denna känner jag så för Laura och Mary när de måste gå i kassa kläder över prärien. Jag köpte faktiskt ett överdragsställ till mig själv för några månader sedan men jag lyckas sällan använda det. Oklart varför. Igår stod jag således och hackade tänder i jeans och vårjacka medan systrarna och Erik fröjdade sig, varma och goa i sina täckbraxer.

Förra veckan jobbade jag två dagar i Ystad trots att jag börjat min 90%-tjänst i Simrishamn så jag har fortfarande inte känt på att jobba nästan heltid. Denna veckan smäller det. Jävulen vad trött jag kommer vara på fredag. Säger då bara det.

Och så har konstrundantidningen kommit och det enda jag tänker är: när ska jag börja skapa konst? Jag menar, jag läär ju vara bra på det?! Måste bara välja vad. Broderi eller måleri eller keramik eller betong? Multikonst? Eller bara skita i det och vara glad och nöjd med livet? Många frågor. Inga svar.  

Födelsedag!

Igår fyllde jag år! TJOHO!! Det gjorde dock Eriks pappa också, och han fyllde dessutom 60, så Erik var i Malmö på fire medan jag och barnen var hemma i vårt lilla hem där vi hör hemma. Dock åkte vi till Ystad på dagen och där köpte jag denna ljusslinga i present till mig själv. FIN VA? Den råkade tyvärr sitta på en batteridriven slinga skapad och tillverkad av Dementorer så jag spenderade kvällen med att knåpa på skärmarna på en gul och fin kontaktslinga. Mycket nöjd. Även glad för alla som uppvaktat mig på olika vis, obs!

Idag har jag bestämt mig för att Bella ska sluta med blöja så vi inledde dagen med att sätta på trosor och ställa fram pottan. Första kisset kom i byxan. Andra kisset kom på min stol i köket. Tredje kisset kom på mattan i vardagsrummet och fjärde kisset kom i byxan. Jag ger inte upp men håll för guds skull tummarna att det går liiite bättre imorgon.

munnen den ska skratta och va glad

Jag vet inte hur era barn eller barn i allmänhet är i humöret, men det pojkebarnet som jag har fött ut är inte ett av de allra mest sprudlande. Han ser ut såhär ungefär alltid, haha. Fast ibland lyser han upp och berättar saker och sjunger sånger. Ganska sällan, dock. Brås väl på sin mor. Jag tror att min feja ser ut ungefär sådär ca 87% av min avslappnade tid. Jeawell, alla kan vi inte bli gladhetsambassadörer.

Hörrni, det börjar töa! Vintern är nästan slut! Jag börjar få vårkänslor och längtar efter grillkvällar ute i trädgården. Tänk så fint det ska bli. Ska försöka bli lite bättre på att blogga också, det är mest som så att jag faktiskt kommit in i en läsperiod för första gången på ca femton år. Det gäller att passa på, trots att det gör att jag inte har tid med något annat. Nu är det dags för den nya boken av John Green, ser mycket fram emot den. So long.

Bildminnen: Malmöbebisar

Hej jag är sjuk! Jag trodde att jag skulle vara en sån som aldrig tar sjukledigt från jobbet och så fick jag göra det andra veckan på min anställning. Ridå. Jag kämpade i måndags och igår, åt piller och försökte ignorera sjukan men idag gick det inte mer. Det kändes som att jag började få halsfluss så jag fick helt enkelt stanna hemma. Det var skönt. Nu kan det bara bli bättre tänker jag.

Jag har kollat på gamla bilder för jag ska äntligen framkalla till förskolan så våra barn också får ha ett litet album där som alla andra. Herregud så vackert ändå, bebisar och sommar och sånt. Malmö. Vi hade det bra i Malmö, iallafall fram tills 2010. Sen blev det mest jobbigt med hissar och skit. Om fyra dagar har vi bott i Hammenhög i ett år. Har inte ångrat det en enda dag.

Om sorg och glädje

Så mycket som kan hända på två veckor. Senast jag skrev var den 9/12 och det skulle bli snöstorm på kvällen. Så blev det, och i den stormen sladdade en vän med sin bil på väg hem från jobbet på sjukhuset i Simrishamn. Hon kraschade och dog. Det är så overkligt att jag fortfarande inte riktigt kan förstå att det har hänt. Julen blev inte riktigt som vanligt och många tankar har gått till både henne,  hennes man och lille Frans 2,5 år.

121212 kom sedan och på detta magiska datum fick jag min bästa julklapp, nämligen en anställning på biblioteket. Jag kommer att ansvara för filialen i Kivik men också jobba en del på stora biblioteket inne i Simrishamn. Jag har aldrig känt mig så hemma på en arbetsplats som jag gör i Simrishamn och jag ser med stor glädje fram emot kommande arbetsår, så mitt i all sorg lyftes en stor sten från mitt arbetslösa bröst.

Dessa händelser plus en del annat gjorde mig alldeles slutkörd känslomässigt men det var bara att köra på och putsa och feja inför julen. Och det blev en fin jul till slut. Är extra nöjd med årets gran, eftersom den står bredvid en kamin. Förra året stod den inklämd bland flyttlådor.

Nu har jag börjat jobba igen så jullovet slutade snabbt för mig. Erik är ledig i två veckor och tur är väl det för lilla bilen fick åka till skroten en vecka innan jul.

Som sagt, det har varit mycket nu.

Till råga på allt är jag förkyld, för första gången på åratal känns det som. Sitter mest under en filt och läser. Gott så.

Söndag

Såhär ser en slapp söndag ut hos oss. Set spelar spel på paddan och Bella står och sjunger för sig själv men hela tiden nära Set. Inget av barnen gillar snön så vi blir inne. Idag har vi gjort apelsiner med nejlikor i och så har Lily och Olof varit här. På kvällen var vi hos grannen och drack glögg tillsammans med resten av grannskapet. Vi har hamnat i en sån förtjusande by och jag försöker komma på hur vi ska kunna tacka för att vi blivit så fint välkomnade. Hejdundrande ettårskalas i huset kanske?

Imorgon stannar vi inne igen. Jag har inget jobb vad det verkar och dessutom sägs det vara snöstorm ute och bandvagnarna står redo. Extra mycket innemys imorgon alltså.

Om lilleputtar och sagolandskap

Jösses vad det har snöat inatt. Vårt hem passar ypperligt som vinterhem (utom kölden dårå), allt blir så himla vackert i snön. Allt inne blir fint mot det där ute. Allt ute är fint av sig själv. Hela kvarteret är som ett sagoland, som en julkalender. Älskar att vi köpte vårt hus.

Några som inte är lika lyriska är barnen. Set väckte mig i morse och bara: Mamma! Det har snöat!! Jag vill leka i snön!!. So far so good. När vi väl kom ut gick Bella tillbaka i utvecklingen och blev den skrikiga sommarbebisen som vägrade ta ett steg själv. Set stod också stel som en pinne och ville absolut inte hjälpa till att rulla snögubbe. Det slutade med att barnen fick gå in efter ca en halvtimme. Det var då två isbitar som grät av köld. Veklingar.

På eftermiddagen visade det sig visserligen att Set hade 39 graders feber, så han är väl ursäktad. Bella däremot..

På tal om Bella var jag och extravägde henne i fredags pga hennes litenhet. Hon är nu 20 mån och väger 9,1 kg. 75 cm lång. BVC:an skulle prata med doktorn om vi ska fortsätta kontrollväga hit och dit medan jag mer tycker att det löööser sig. Allt ordnar sig. Nå. Kom hem och bad mamma kolla mina siffror från samma ålder. Gissa vad? Jag var alltså 75 cm lång och vägde 9,1 kg. Crazy-samma! Man får väl säga att jag klarat mig ganska bra här i livet så det ska nog hon också kunna göra.

Om hon bara vågar sig ut i snön lite..

12 månader kvar

Nu tycker ni kanske att jag är tjatig här va, men det tål att sägas igen. Vår löparblögg är mycket roligare än denna. Dels för att den uppdateras mycket oftare, men även för att den peppar. Idag har även Bea anslutit till vår lilla skara och jag har en känsla av att vi kommer bli ett helt gäng som springer över Österlens åkrar nästa höst. Kanske möter man Tord Yvel på vägen mellan Vallby och Glimminge hus? Bara det är en anledning till att vara med!

Igår köpte vi en fåtölj på loppis i Gladsax och sen var vi ute i naturen (i dubbel bemärkelse, Bok?) vid Gislövs stjärna. Vi var där i kanske två timmar, vilket var tillräckligt för att Erik skulle bli mans-förkyld. Ja, han är förkyld på ytterst manligt vis. Exempel: han satt och ockade och vockade vid matbordet med febertermometern och tyckte att han var så varm att "halsen kommer snart börja brinna av värme, känn!". Tog tempen som visade 37,3.

Jag bad om att få prova den på mig och fick då 37,5.

Im just sayin.

Såatte. Nu vet ni hur vi har det. Hur har ni det ikväll?

Surt sa räven om rabarberna

Idag har Erik varit hemma och vabbat eftersom Set var risig igår. Jag jobbade till klockan 18 i Kivik och kom hem en halvtimme senare, till en lampaffär. Helt plötsligt var allting upplyst! (Vilken bok?) Vi har haft det så mörkt och kallt här hemma men nu har vi dels en fläkt som brummar mellan våningsplanen som vispar runt den varma brasluften och sprider elddoft i hela huset PLUS nyupphängda lampor och ljusslingor. Det börjar banne mig bli ganska mysigt här. Om det inte vore för ett himla trumset som står mitt i alltihopa. Eller allt skräp vi lyckas samla på överallt.

Hörrni ni missar väl inte min och Marikas löpblögg? Jag tror jag har lyckats lägga in den här bredvid i länklistan nu. Vi löper på ganska bra om jag får säga det själv. Tror jag ska klämma in ett badhusbesök dessutom denna veckan.

Men nu är det äntligen dags att få börja läsa Karin Brunk Holmqvists senaste: Surt sa räven om rabarberna. Bara 35 pers i kö på den innan mig OCH efter. Vissa är mer poppis än andra här på Österlen.

På tal om kulturtips måste jag slå ett slag för filmen Nawals hemlighet. Himla bra/hemsk/fin film som jag verkligen rekommenderar!

Och så var det med det.

Men den där kepsen lyckas hon hitta vareviga dag

Det är höst på vår planet. Vi krattar löv och eldar brasa, precis som jag önskade mig för ett år sedan när vi hade varit och tittat på detta lilla hem där vi nu hör hemma. Barnen vill visserligen mest vara inne och om Set hade fått bestämma hade vi aldrig gått ut någonsin. Men nu är det ju inte han som bestämmer. Höhö. Jag har börjat drömma om våren och tycker att jul känns lite onödigt i år. Mest beroende på att vi inte äger några juleljusstakar och bor man i ett hus måste man ha det. Det vet jag. Mest längtar jag dock till våren pga barnens vantar. Det försvinner banne mig VARJE DAG. Speciellt när vi ska till förskolan. Tacka fan för korgen med lånegrejer. Ja det var väl allt för idag. Hejdå.

Jöggy

Hej, jo, nu när jag och Marika ska springa halvmara om ett år (insert dödsskrik) har vi faktiskt gjort en träningsblogg. Den heter 12 månader kvar och finns här. Är det någon som har förslag på träningsbloggar att följa? Eller sportaffärer där man kan köpa onödigt joggar-krimskrams? Välkommen att förmedla dessa till mig! Ok det var allt, hejdå.

Bella sjunger

*Håller tummarna för att Marika blir gravid istället*

Jag kallar denna: Håret. En annan grej jag kom att tänka på idag var att när Bella var nyfödd hette hon inte Bella i Sets värld, han kallade henne för "Ouä" för det var ju så hon lät liksom. Så jäkla fint.

Igår träffade jag Holena (som Set kallar henne), Erika och lilla Ella. Maja och Rut skulle också vara med men Rutan var sjuk så de ställde in. Helena ska om allt går enligt planen föda barn idag (!) och jag väntar med spänning på nyheter. Hon har gått över tiden så länge som man får så nu är hon nog igångsatt.

På tal om att föda barn så var Marika och Ron här i lördags för Ron sprang halvmaran på Österlen lyser. Jag och Marika blev sjukt peppade och bestämde där och då att vi minsann ska göra samma bedrift nästa år. Tjoho och tjohej. Det tog ungefär ett dygn innan jag liksom insåg vad det var vi hade bestämt och efter ett helkasst pass på 3 km där jag lite ville lägga mig ner och dö insåg jag att jag måste komma på en anledning till att inte kunna vara med. Haha. Det sjuka var då att det bästa jag kunde komma på var att bli gravid igen, för då kan man ju omöjligtvis springa 2,1 mil.

ALLTSÅ.

Ett 2,1 mils springpass tar väl i värsta fall fyra timmar om man är relativt tränad. Min första förlossning tog ungefär fyra DYGN av olidlig smärta, plus att man sen har en unge att ta hand om i ca 18 år framöver. Men nädå, jag bara "men ett barn till är väl en bra ursäkt?"

Så. Nu jävlar ska jag springa halvmara. Träningstips mottages tacksamt.