12 månader kvar

Nu tycker ni kanske att jag är tjatig här va, men det tål att sägas igen. Vår löparblögg är mycket roligare än denna. Dels för att den uppdateras mycket oftare, men även för att den peppar. Idag har även Bea anslutit till vår lilla skara och jag har en känsla av att vi kommer bli ett helt gäng som springer över Österlens åkrar nästa höst. Kanske möter man Tord Yvel på vägen mellan Vallby och Glimminge hus? Bara det är en anledning till att vara med!

Igår köpte vi en fåtölj på loppis i Gladsax och sen var vi ute i naturen (i dubbel bemärkelse, Bok?) vid Gislövs stjärna. Vi var där i kanske två timmar, vilket var tillräckligt för att Erik skulle bli mans-förkyld. Ja, han är förkyld på ytterst manligt vis. Exempel: han satt och ockade och vockade vid matbordet med febertermometern och tyckte att han var så varm att "halsen kommer snart börja brinna av värme, känn!". Tog tempen som visade 37,3.

Jag bad om att få prova den på mig och fick då 37,5.

Im just sayin.

Såatte. Nu vet ni hur vi har det. Hur har ni det ikväll?

Surt sa räven om rabarberna

Idag har Erik varit hemma och vabbat eftersom Set var risig igår. Jag jobbade till klockan 18 i Kivik och kom hem en halvtimme senare, till en lampaffär. Helt plötsligt var allting upplyst! (Vilken bok?) Vi har haft det så mörkt och kallt här hemma men nu har vi dels en fläkt som brummar mellan våningsplanen som vispar runt den varma brasluften och sprider elddoft i hela huset PLUS nyupphängda lampor och ljusslingor. Det börjar banne mig bli ganska mysigt här. Om det inte vore för ett himla trumset som står mitt i alltihopa. Eller allt skräp vi lyckas samla på överallt.

Hörrni ni missar väl inte min och Marikas löpblögg? Jag tror jag har lyckats lägga in den här bredvid i länklistan nu. Vi löper på ganska bra om jag får säga det själv. Tror jag ska klämma in ett badhusbesök dessutom denna veckan.

Men nu är det äntligen dags att få börja läsa Karin Brunk Holmqvists senaste: Surt sa räven om rabarberna. Bara 35 pers i kö på den innan mig OCH efter. Vissa är mer poppis än andra här på Österlen.

På tal om kulturtips måste jag slå ett slag för filmen Nawals hemlighet. Himla bra/hemsk/fin film som jag verkligen rekommenderar!

Och så var det med det.

Men den där kepsen lyckas hon hitta vareviga dag

Det är höst på vår planet. Vi krattar löv och eldar brasa, precis som jag önskade mig för ett år sedan när vi hade varit och tittat på detta lilla hem där vi nu hör hemma. Barnen vill visserligen mest vara inne och om Set hade fått bestämma hade vi aldrig gått ut någonsin. Men nu är det ju inte han som bestämmer. Höhö. Jag har börjat drömma om våren och tycker att jul känns lite onödigt i år. Mest beroende på att vi inte äger några juleljusstakar och bor man i ett hus måste man ha det. Det vet jag. Mest längtar jag dock till våren pga barnens vantar. Det försvinner banne mig VARJE DAG. Speciellt när vi ska till förskolan. Tacka fan för korgen med lånegrejer. Ja det var väl allt för idag. Hejdå.

Jöggy

Hej, jo, nu när jag och Marika ska springa halvmara om ett år (insert dödsskrik) har vi faktiskt gjort en träningsblogg. Den heter 12 månader kvar och finns här. Är det någon som har förslag på träningsbloggar att följa? Eller sportaffärer där man kan köpa onödigt joggar-krimskrams? Välkommen att förmedla dessa till mig! Ok det var allt, hejdå.

Bella sjunger

*Håller tummarna för att Marika blir gravid istället*

Jag kallar denna: Håret. En annan grej jag kom att tänka på idag var att när Bella var nyfödd hette hon inte Bella i Sets värld, han kallade henne för "Ouä" för det var ju så hon lät liksom. Så jäkla fint.

Igår träffade jag Holena (som Set kallar henne), Erika och lilla Ella. Maja och Rut skulle också vara med men Rutan var sjuk så de ställde in. Helena ska om allt går enligt planen föda barn idag (!) och jag väntar med spänning på nyheter. Hon har gått över tiden så länge som man får så nu är hon nog igångsatt.

På tal om att föda barn så var Marika och Ron här i lördags för Ron sprang halvmaran på Österlen lyser. Jag och Marika blev sjukt peppade och bestämde där och då att vi minsann ska göra samma bedrift nästa år. Tjoho och tjohej. Det tog ungefär ett dygn innan jag liksom insåg vad det var vi hade bestämt och efter ett helkasst pass på 3 km där jag lite ville lägga mig ner och dö insåg jag att jag måste komma på en anledning till att inte kunna vara med. Haha. Det sjuka var då att det bästa jag kunde komma på var att bli gravid igen, för då kan man ju omöjligtvis springa 2,1 mil.

ALLTSÅ.

Ett 2,1 mils springpass tar väl i värsta fall fyra timmar om man är relativt tränad. Min första förlossning tog ungefär fyra DYGN av olidlig smärta, plus att man sen har en unge att ta hand om i ca 18 år framöver. Men nädå, jag bara "men ett barn till är väl en bra ursäkt?"

Så. Nu jävlar ska jag springa halvmara. Träningstips mottages tacksamt.