Om moderlighet

Så bra ni kommenterade om instagrammandet! Det betyder ju att jag kan blogga om samma bilder, lite som att man gärna läser både den gammeldagsa papperstidningen OCH den moderna nätupplagan av sydsvenskan liksom. Hehe.

Med det sagt kan jag idag rapportera att Set har åkt på bussresa med förskolan, eller dvs alla i hans ålderskategori. I tisdags åkte alla femåringar, igår alla fyraåringar och idag åkte de som detta året fyller tre. Och herregud så nervösa de var. Det var nog mångas första resa på detta vis. En bröt ihop fullständigt när bussen kom. Set steg på (eller nja, bussen hade parkerat ganska långt från kanten så först trillade han in under den pga tung väska på ryggen o smala ben) samlad och sammanbiten. Det är så bra att han och fröken Kjell har sin specialrelation (dvs Set kör igelstajlen) för då är han alltid trygg så länge han är med. Och det var han.

Resan hade nog gått bra men när de kom hem (jag jobbade) så kunde spänningen släppa och resten av eftermiddagen bestod i princip av gråt och bråk. Lilla känsliga Setson.

Ang rubriken pratade jag med en låntagare idag som berättade om sitt liv och det var så spännande att höra på. Hon hade jobbat som barnmorska och själv fått sju barn på nio år, verkligen en barnamamma. En barnamamma som älskade att läsa, hon berättade att hon ibland när barnen var små struntade i att ens klä dem för dagen. Hon gav dem mat och sa till dem att leka så att hon kunde läsa, behovet var så starkt. Hon skämdes lite fortfarande över detta.

Jag tyckte det var fint på nåt vis. Det finns så mycket krav och så mycket panik kring moderskapet, man ska vara närvarande heeeela hela tiden. Därför var det så befriande att höra henne berätta, jag fick en känsla av att det liksom reder sig ganska bra ändå. Läs kära låntagare om du måste det, bara gört. Obs att hon idag är ca 80 år.

Instabild på Settet:

Helgen

I lördags åkte vi till Falsterbo där det hölls 70-års samt 16-årskalas. Lika fantastiskt underbart som alltid. Det är något speciellt över fyren, man hamnar som i en annan dimension av livet. Svårt att beskriva. Tack Karin och resten för en förtjusande dag!

På söndagen åkte vi inom Ikea på vägen hem, såklart. Fyra byråer inhandlades och de var så tunga att bilen fick punka utanför Ystad. Hoppla.

Idag har vi skruvat ihop två av de fyra. Det har varit varmt, på gränsen till för. Bra att det ska bli vinter imorgon, vi får ju icke bli bortskämda.

Jag och Set tog även en sväng till biblioteket här i Hammenhög. Meningen var att han skulle cykla på trehjulingen men så fort vi kom runt knuten och såg stora vägen blev han så nervös att han inte ville trampa utan bara gå den framåt med fötterna. Då fick vi parkera den i tomtgränsen och gå, hållandes hand. Han är lite skrajsen den där Setson.

Nu ska vi se hur bilderna hamnar, de flesta har ni väl ändå sett på insta?

Trädgårdsnytt

Det är väldigt varmt och väldigt grönt. Lite som om färgerna är på paus efter det intensivt gula och röda där i början. Vi går mot blålila på många håll och en del har redan slagit ut. Idag upptäckte vi stora jordgubbar som vi väntar på ska mogna. Kaprifolen sprider sin tunga doft över trädgården på kvällen vilket jag har liite svårt för. Liljekonvaljen är väldigt rar. Vackrast av dem alla just nu är nog gräslöken som snart går i blom. Och maskrosorna som är små dunbollar.

Själv har jag tappat rösten. Känns sådär med tanke på att jag ska stå fyra timmar i infodisken på bibblan imorgon. Men jag klagar icke. Set älskar (fröken Kjell på) förskolan och Bella är det perfekta sommarbarnet och livet är rätt jäkla underbart. Nu ska jag sova.

Storch

Set tyckte nog storkarna såg lite hungriga ut. Det var iallafall såhär vi hittade dem när det var dags att plocka undan dagen:

Plattan i mattan

Idag har Erik jobbat med att göra en gång i trädgårdslandet. På min inrådan blev den krokig, och urtjusig. Eller hur? Själv har jag joggat(!)(översta bilden) och planterat salladsfrön (igen och igen och igen, börjar så smått inse att mina fingar är mer bruna än gröna). Set hjälpte till att inspektera gångarna innan läggis. Han var nöjd. Vi med.

Lägger in bilder från systemkameran för första gången sen februari. Hittade denna:

Pärlor för svin osv

På bilden bär jag dagens pedagogiska alster. Det började med att Bella hittade ett äldre dito i en leksakslåda. Set blev vild av avund och började genast dra det ur hennes händer, varpå jag lockade honom att släppa det med att vi ju kunde göra ett till, till honom. Det ville han.

Så jag började leta efter pärljävlarna och ungefär där insåg jag att jag visste exakt var de låg, när vi bodde i Malmö. Satan. Samtidigt höll jag nämligen på att städa köket och tänkte att detta blir en bra förströelse för honom så jag kan städa i lugn och ro. Pärlorna fanns icke där jag ville att de skulle vara, men som tur var förnimde Erik att det låg en burk pärlor i vårt sovrumsfönster??!!? Varför? Ingen aning.

Nu kunde barnet iallafall börja trä. Jag visade hur han skulle göra och han satte igång. Och så hann jag väl diska ca en pinal innan Bella började tjabba om något. Tröstade henne och fortsatte. Och så hann jag väl diska ännu en pinal innan stortjutet allan kom. Då hade Set snappat gummibandet med en fastknuten pärla hårt mot sin lilla hand, förlåt jag menar ganska stora hand om man jämför med kroppen, och det gjorde så ont att han ville ha sin nalle som tröst??!?! Nallen är för övrigt Bellas och förekommer i Sets värld endast då han behöver rejäl tröst. Detta var tydligen ett sådant tillfälle.

Han fick hämta nallen själv. Jag stod på dåndimpens rand då han förklarade att han ICKE var intresserad av varken pärlor eller armband mer. Bella hade glömt det gamla armbandet för längesedan och skulle för den delen sövas nu men se inte brydde han sig om det armbandet heller.

Det var då väl själva faen, sa jag och rafsade ihop ett armband ändå. Nu har jag det på mig själv och vet inte om jag ska känna mig stolt eller misslyckad.

Nu

Jaha jaha hej hej, här växer det så det knakar. Besattheten över sniglarna har gått lite överstyr och vi jagar och jagar. De flesta grödorna är planterade och jag hoppas de får vara kvar.

Helt plötsligt är det alldeles lätt att lämna Set på förskolan. Han har gråtit och försökt hålla mig kvar krampaktigt vid lämningen i flera veckor men så bara nu är han helt glad och skuttar iväg utan att knappt ens säga hejdå. Mycket konstigt men mycket skönt!

Bella är däremot ganska gnällig. Hon vill helst bli buren jämt jämt och ute vill hon icke bli nedsatt. Då klättrar hon upp i vagnen och sätter sig där. Hm.. Nu slår det mig att jag nog också gjorde så när jag var liten. Jojo.

Vi ska måla om våra fönster utvändigt pga färgen är skruttig. Enligt Clary är blå färg ganska skruttig överlag utomhus, så det blir grön. Döfin nyans, den hette typ lavgrön. Kommer bli bra det. Plus att det är en såndär drömbild jag har över husägande: sommar, jeansshorts, pilner och måla fönster.

Och imorgon åker vi till Småland på semester. Obs att huset blir vaktat så tjuvar, det är ingen idé. Mkaaaj? Jag har lånat två ljudböcker: Solstorm till de vuxna och Lillebror och Billan till de små. Här följer dagens blommor och träd, man får gärna hjälpa till att artbestämma:

Skuggsidan

Vi jobbar lite på skuggsidan. Jag rensar maskrosor och mördar sniglar. Försöker tänka ut hur vi vill ha det, och om man behöver bygglov för det osv. Nyklippt gräs och dragonhav får en verkligen att tro att man bor i en park. Im just sayin. Plus att: det är en himla dålig idé att spraymåla ett billyse med siverfärg. Himla dålig. Och nu har jag fått det sagt. God natt.

Gullefjun

Vi drog till Malmö på holliday. Jag var på middag för att fira Marika och de andra hängde hos PelleoSus. Idag åkte vi hem via Ikea men allt vi skulle ha var slut. Massor med folk var det bara överallt och det var så innerligt skönt att komma hem till vårt lilla hem där vi hör hemma.

Eller ja, katturinstanken var inte så himla skön att möta när vi öppnade ytterdörren. Och det där att vi skulle byta oljefilter men fått fel filter med från Biltema var inte heller så kul. Och ja, hade vi haft mat hemma så vi hade sluppit äta knäckebrödskanter till kvällsmat hade allt eventuellt varit lite lite roligare.

Den som var gladast över att komma hem var nog Bellas hår:

Om den kalla vinden och den varma

Det har varit alldeles varm och alldeles stilla. När jag var liten och bodde i ett hus med havsutsikt drömde jag om detta. Det var nämligen så att på ALLA andra platser i världen var det varmt och stilla, på sommaren, UTOM just i vår trädgård. Där var det kallt och blåsigt.

Obs mamma, nu är jag vuxen och inte barn längre så nu uppskattar jag hemmet för vad det är. Edenryd är en otroligt vacker plats. Men kall.

När jag var barn hade jag en drömträdgård och det var familjen Bergmans i Sölvesborg. Helt vanlig villaträdgård men där var varmt, stilla och det växte liksom vindruvor utomhus?! Inte i växthus! Där satt man och svettades och bara: när vi kommer hem ska vi verkligen bada för det är ju dödens varmt idag! Och så kom vi hem och öppnade bildörren och bara: HYYY det blåser kaaaallt!! Jag vill gå in och aldrig mer gå uut!

Iallafall. Jag tror att detta är anledningen till att jag idag bor i en grop med insyn från minst åtta grannhus. Vi har tex kunnat spela badminton två dagar i rad! Suttit ute och ätit alla måltider! Låtit barnen springa med bara linne hela dagen!

Ja jo, jag vet att jag kommer få bita i ett väldigt surt äpple i juli när jag dör värmeslagsdöden och har två mil till närmsta strand. Meen, den tiden den sorgen.

Presentförslag till Set: bassäng?

Första maj

Tänkte ju inte att instagram skulle göra mig ickebloggande men så verkar vara fallet. Fast mest var det så att vi sov hos Bea o Hasse i fredags och så gjorde vi trädgårdsfix och det var fint väääder och det ena med det tredje. Hade helt enkelt annat för mig. Kaj och Sissel var här igår och sov över tex. Vi var på brasa och allt. Massor av ungar och så showade ortens manliga konstsimlag. Torrsimmade alltså. Spexigt. Och så lärde sig Set cykla på trehjuling och Bella åt gamla fröfrukter från rosorna som jag klippte och jag brände mig i solen och planterade frön och allt var alldeles alldeles underbart. Nu är livet på landet helt jävla perfekt. Bara så ni vet!