Pärlor för svin osv

På bilden bär jag dagens pedagogiska alster. Det började med att Bella hittade ett äldre dito i en leksakslåda. Set blev vild av avund och började genast dra det ur hennes händer, varpå jag lockade honom att släppa det med att vi ju kunde göra ett till, till honom. Det ville han.

Så jag började leta efter pärljävlarna och ungefär där insåg jag att jag visste exakt var de låg, när vi bodde i Malmö. Satan. Samtidigt höll jag nämligen på att städa köket och tänkte att detta blir en bra förströelse för honom så jag kan städa i lugn och ro. Pärlorna fanns icke där jag ville att de skulle vara, men som tur var förnimde Erik att det låg en burk pärlor i vårt sovrumsfönster??!!? Varför? Ingen aning.

Nu kunde barnet iallafall börja trä. Jag visade hur han skulle göra och han satte igång. Och så hann jag väl diska ca en pinal innan Bella började tjabba om något. Tröstade henne och fortsatte. Och så hann jag väl diska ännu en pinal innan stortjutet allan kom. Då hade Set snappat gummibandet med en fastknuten pärla hårt mot sin lilla hand, förlåt jag menar ganska stora hand om man jämför med kroppen, och det gjorde så ont att han ville ha sin nalle som tröst??!?! Nallen är för övrigt Bellas och förekommer i Sets värld endast då han behöver rejäl tröst. Detta var tydligen ett sådant tillfälle.

Han fick hämta nallen själv. Jag stod på dåndimpens rand då han förklarade att han ICKE var intresserad av varken pärlor eller armband mer. Bella hade glömt det gamla armbandet för längesedan och skulle för den delen sövas nu men se inte brydde han sig om det armbandet heller.

Det var då väl själva faen, sa jag och rafsade ihop ett armband ändå. Nu har jag det på mig själv och vet inte om jag ska känna mig stolt eller misslyckad.