Med det sagt kan jag idag rapportera att Set har åkt på bussresa med förskolan, eller dvs alla i hans ålderskategori. I tisdags åkte alla femåringar, igår alla fyraåringar och idag åkte de som detta året fyller tre. Och herregud så nervösa de var. Det var nog mångas första resa på detta vis. En bröt ihop fullständigt när bussen kom. Set steg på (eller nja, bussen hade parkerat ganska långt från kanten så först trillade han in under den pga tung väska på ryggen o smala ben) samlad och sammanbiten. Det är så bra att han och fröken Kjell har sin specialrelation (dvs Set kör igelstajlen) för då är han alltid trygg så länge han är med. Och det var han.
Resan hade nog gått bra men när de kom hem (jag jobbade) så kunde spänningen släppa och resten av eftermiddagen bestod i princip av gråt och bråk. Lilla känsliga Setson.
Ang rubriken pratade jag med en låntagare idag som berättade om sitt liv och det var så spännande att höra på. Hon hade jobbat som barnmorska och själv fått sju barn på nio år, verkligen en barnamamma. En barnamamma som älskade att läsa, hon berättade att hon ibland när barnen var små struntade i att ens klä dem för dagen. Hon gav dem mat och sa till dem att leka så att hon kunde läsa, behovet var så starkt. Hon skämdes lite fortfarande över detta.
Jag tyckte det var fint på nåt vis. Det finns så mycket krav och så mycket panik kring moderskapet, man ska vara närvarande heeeela hela tiden. Därför var det så befriande att höra henne berätta, jag fick en känsla av att det liksom reder sig ganska bra ändå. Läs kära låntagare om du måste det, bara gört. Obs att hon idag är ca 80 år.
Instabild på Settet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar