Om framtiden

I torsdags kväll tog vi bilen ut till Österlen. Det kändes som Lost Highway.

I fredags åt vi frukost, precis som vanligt. Eller som Set hade sagt: pisisa hemma!

I lördags bajsade Bella ner sig på Gunnarshögs gård så till den milda grad att hon fick ha mina vantar som byxor. Inga konstigheter.

I söndags gick jag en promenad med barnen och tittade på en fin vägskylt.

Sen körde vi hem i alldeles tjock dimma. Vid Ystad lättade den, men Bella skrek hela vägen hem ändå. Hellride.

Men ja, Kristin och alla andra, så var det ju den där lilla detaljen dårå att vi var på banken i fredags OCH FICK LÅNELÖFTE!! I lördags tittade vi en andra gång på vårt lilla hus som vi vill ha OCH LADE ETT BUD. Nu har vi förvisso inte fått svar på det ännu, blir förmodligen imorgon, men om allt vill sig väl är det vi som i typ tex februari lämnar Malmöskutan (HJÄLP BUHU WAA HURRA BUHU) och flyttar ut på landet. Det är flera års längt som håller på att bli verklighet, jag kan inte riktigt förstå hur nära vi är. Och jisses, jag älskar verkligen Malmö. Men med två små barn älskar jag ett billigt hus med trädgård på landet mer. I'll be back när vinden vänder och ungarna flyttar hemifrån eller nåt.

LIVET ALLTSÅ.

Frågor på det?