torsdag 20 februari 2014

Livets problem

Min livsfilosofi är att allt löser sig av sig själv till slut, bara man väntar tillräckligt länge. Jag har emellertid upptäckt ett område som faktiskt kräver min inblandning och det stör balansen i min själ.

Februari har i år varit en klassisk vabruari. Först fick Set vattkoppor och vi var hemma en vecka. Veckan därpå var det Bellas tur och vi blev hemma då med. Tro faen om inte Set blev dunderförkyld denna veckan. Vi har således otroligt många vabdagar vilket samtidigt betyder att vi kommer få vår lägsta lön på flera år.

Här kommer problemet.

Jag har anmält vab till försäkringskassan men inte ansökt om pengar sedan jag var mammaledig senast, dvs för 1,5 år sedan. Jag draaar mig så för det. Jag vet att jag kommer få ändra massor av grejer, lägga in ny inkomst och årsarbetstid och sånt jobbigt som jag inte vet på rak arm. För att inte tala om att minnas vilka dagar jag egentligen har varit hemma.

Ikväl har jag iaf lyckats logga in, bara det tog sin lilla tid med alla elegitimationer hit och dit. "Sin lilla tid" är i detta fall alltså ca 6 mån.

Om jag inte ansöker om pengar kommer vi i princip gå i konkurs vid månadens slut pga ovanligt höga räkningar (el och bilservice och annat tråkigt) men åh, det är nu jag hade behövt en förälder eller storasyster som kunde gå in och reda upp.

Kan någon komma hit och reda upp?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar