Garderober

I mitt o Eriks sovrum står två byråer, en till oss var. Häri har vi våra kläder, fråga mig inte varför vi köpte dem för de är fruktansvärt värdelösa pga:

1) lådorna är trånga. Varken djupa eller höga. Dvs, det man får i varken hittar man igen eller får upp pga fullproppat.

2) byråerna rymmer en bråkdel av våra kläder pga orsak 1.

3) byråerna är höga men smala, vilket innebär att de välter när man drar ut låda två, om låda två är fullproppad. Och det är den ju, pga orsak 1 samt 2.

4) knopparna ramlar av pga dålig kvalité.

Så. Vi har nu bestämt oss för att inhandla garderober istället. Och då inser jag detta ofattbara: jag har under mina 31 levnadsår ALDRIG haft en egen garderob till mina egna kläder?!?!

Hur sjukt?

I barndomen hade vi varsitt hyllplan i typ en bokhylla. I Malmö hade jag ett ickerum och förvarade kläderna på ett hyllplan i en bokhylla även där. I Malmö hos Erik hade jag köpt ett äldre skåp (fan i helvete vad tungt det är att flytta) och förvarade mina kläder i det. Och sen är vi framme i nutid.

Ja hej, här har ni en tjej som har flyttat osedvanligt få gånger i livet.

Så vad har detta då inneburit för mig och min person? Jo: att jag alltid tyckt att garderober är fula och lite töntiga. Tråkiga liksom.

Ja, jag skäms över mig själv för detta. Jag menar, herregud, det är ett himla skåp? Supersmart tillochmed!

Men här ligger jag ändå och våndas och kollar blocket desperat efter nån tung jävla tingest som någon kan få släpa upp i mitt sovrum. Trots att jag älskar att skruva Ikeamöbler. Obs ej ironi.