Att ta från de rika..

Igår kände jag mig som en dålig förälder som inte hade fixat paketkalender till barnen. Den enda kalendern vi har är en gratis reklamkalender från Arla. Skrev detta på fejan och fick en massa kommentarer om hur vi hade det när jag och mina syskon var små, att vi hade gemensam kalender alla barnen ihop och att den i början bestod av pusselbitar som sakta men säkert blev ett helt pussel ju närmare julen vi kom. Marika skrev att hon alltid var avis på vår drakalender, som vi kallade den.

Och ja.

Vad voro en jul utan mamma Svahn.

I den fattiga lumpfamiljen som inte hade ens en ordentlig kalender damp det nämligen ner två brev idag, den första december. Lyckan och glädjen tindrade som små tomtebloss i barnens ögon, och allt blev för en stund precis som i Karl-Bertil Jonssons julafton. HADE inte direktör Nilsson veknat om han fått se Vera trycka Les Mots mot sin barm, och hoppfallerallanla. Eller hur det var.

Mamma - du skulle varit med och sett hur Bella gång på gång tryckte den lilla katten mot sin kind som för att pussa den. Hur spännande Set tyckte det var med tomtarna på kortet, och hur vi läste böckerna om och om igen. Dig kan man ALLTID lita på.

TACK.