Vi skuttar raskt fram till trean på gymnasiet. Klassen var på väg i buss mot Stockholm där vi skulle titta i riksdagen och sånt. Det var vinter, mörkt och kallt. Jag hade spelat av Martinas Håkanskiva på kassettband (jaja längesedan yadayada) och satt med min walkman och lyssnade på den med hög volym på vår resa genom Sverige. Om och om igen. Spolade tillbaka och spolade fram (den räckte liksom inte ett helt band). Den så att säga knockade mig FULLSTÄNDIGT. Sen var det Håkan för nästan hela slanten. Kan hela texten på alla låtarna på hela skivan.
Tilläggas bör nog att jag är av det slag att jag inte direkt lyssnar på texter när jag lyssnar på musik. Jag lyssnar på melodier och lägger andrastämmor. Jämt. *har musiköra, inte språköra*.
Tilläggas bör nog att jag är av det slag att jag inte direkt lyssnar på texter när jag lyssnar på musik. Jag lyssnar på melodier och lägger andrastämmor. Jämt. *har musiköra, inte språköra*.
Vi kan alltså här konstatera att jag var gängets Andres Lokko. Kvinnan med koll! Ja jag vet att Andres bara bryr sig om Paul Wellers Paul Smith skjorta, ej Håkan. Det var en metafor för faen.
SvaraRaderaLätt!
SvaraRadera