En dag, kanske 1998 - på hösten, skulle vi cykla till Ivön med klassen. Jag tror att vi gick i åttan. Kan inte svära på det, men det spelar å andra sidan inte så stor roll. (Om ni inte redan märkt det skulle man däremot kunna säga att Martina och Marika spelar ganska stor roll i min musiklista).
Dagen innan denna tripp hade vi haft en omröstning i klassen om huruvida vi skulle ställa in vid dåligt väder. Jag och mina vänner hade propsat på att vi skulle genomföra utflykten oavsett vad. Satan vad jag ångrade mig. Det regnade. Och blåste. Motvind hela dagen. Och regnade lite till. Och var kallt som i helvetet (hm). Min cykel var dessutom riktigt trögtrampad så det var dubbelt illa. Inga växlar hade den heller. Men fint grön var den. Skriver som Yoda jag gör, men skit i det nu.
Det var en helvetesdag och när vi hade kanske en halv mil kvar innan vi var hemma igen fick Martina kramp eller nåt i benen. Hon kunde inte cykla mer iallafall och vi lämnade ingen vän i nöd så vi hoppade alla av och GICK hem sista biten. I regn och blåst och skit. Direkt när jag klev innanför dörren började solen skina såklart men det var inte poängen.
När jag klev innanför dörren (detta måste ha varit en fredag) var mamma hemma och städade och gjorde helgfint och var sådär mammasnäll som mammor är på fredagar när de fredagsstädar (ja nä, det brister lite här jag vet), och berättade för mig att jag hade fått post. Detta utspelade sig nämligen på den tiden när man fick hem en katalog från Hotstuff som man prickade för skivor i som man sedan beställde och väntade på i några veckor tills de kom hem i brevlådan. HÖR NI DET, DAGENS BORTSKÄMDA SPOTIFY-BARN?!
Nå, skivan jag fått hem var en singel med Broder Daniel, mitt bästa älskband i ungdomen, och på singeln fanns Lemon. Det var balsam för min sönderregnade själ. Jag kommer alltid att förknippa låten med cykelturen till Ivön. För jag kommer eventuellt aldrig mer att cykla dit.
Dagen innan denna tripp hade vi haft en omröstning i klassen om huruvida vi skulle ställa in vid dåligt väder. Jag och mina vänner hade propsat på att vi skulle genomföra utflykten oavsett vad. Satan vad jag ångrade mig. Det regnade. Och blåste. Motvind hela dagen. Och regnade lite till. Och var kallt som i helvetet (hm). Min cykel var dessutom riktigt trögtrampad så det var dubbelt illa. Inga växlar hade den heller. Men fint grön var den. Skriver som Yoda jag gör, men skit i det nu.
Det var en helvetesdag och när vi hade kanske en halv mil kvar innan vi var hemma igen fick Martina kramp eller nåt i benen. Hon kunde inte cykla mer iallafall och vi lämnade ingen vän i nöd så vi hoppade alla av och GICK hem sista biten. I regn och blåst och skit. Direkt när jag klev innanför dörren började solen skina såklart men det var inte poängen.
När jag klev innanför dörren (detta måste ha varit en fredag) var mamma hemma och städade och gjorde helgfint och var sådär mammasnäll som mammor är på fredagar när de fredagsstädar (ja nä, det brister lite här jag vet), och berättade för mig att jag hade fått post. Detta utspelade sig nämligen på den tiden när man fick hem en katalog från Hotstuff som man prickade för skivor i som man sedan beställde och väntade på i några veckor tills de kom hem i brevlådan. HÖR NI DET, DAGENS BORTSKÄMDA SPOTIFY-BARN?!
Nå, skivan jag fått hem var en singel med Broder Daniel, mitt bästa älskband i ungdomen, och på singeln fanns Lemon. Det var balsam för min sönderregnade själ. Jag kommer alltid att förknippa låten med cykelturen till Ivön. För jag kommer eventuellt aldrig mer att cykla dit.
Men alltså-fröken kom ihåg-det lääär ju inte ha varit 1998-då började vi ju gymnasiet /fröken räknar sina år sedan dess.
SvaraRaderaP.S Tack iaf för detta minne som jag minns men aldrig hade kommit att tänka på själv-och som jag definitivt inte har något låtminne till D.S.
Alltså fy faen, om jag nu har förargat ngn form av gud i det här livet och jag hamnar hos hornpelle så är det med största sannolikhet den jävla dagen jag kommer få återuppleva i all jävla evighet! HUR FAN KUNDE VI VÄGRA STÄLLA IN?!
SvaraRaderaVilken fruktansvärd historia! Men det slutade ju bra där med Lemon. Vi beställde från ginza-katalogen... Snäppet töntigare, tror jag.
SvaraRaderaJa, det där regnet kommer jag sent att glömma!
SvaraRadera