På väg hem från jobbet mötte jag en traktor. Det var ingen vanlig traktor utan en sån som jobbar med raps. Alltså de är så sjuuukt obehagliga! Jag hade lika gärna kunnat möta en stridsvagn eller en giraff eller en dinosaurie eller ett ufo. Samma känsla på alla i det gänget, visst? Snabb analys: jag är oerhört kort. De i gänget (utom stridsvagnen då men den är obehaglig av så många anledningar. Främst pga krigslajvet jag var med om en gång på gymnasiet) är oerhört långa. Alltså: jag tycker långa/höga saker är oförståeliga. Så var det med det.
En annan obehaglig sak jag var med om var nu ikväll när jag låg på sidan och skulle natta Bella. Då hoppade nämligen Billy upp i sängen och gick längs mitt ena smalben, liksom uppe på sidan eller hur jag ska säga. Extremt obehaglig känsla.
Sist kan jag meddela en gullig grej också. Clary, svärmor, hämtade barnen idag på förskolan och gick hem med dem för att laga mat. Set hittade en leksakshumla som tydligen var sjuk, så han fick ringa djurdoktorn och köra humlan dit i en lastbil av trä. Tyvärr klarade den sig inte utan ganska snart var den död. Clary föreslog då att han kunde sjunga något fint för den, och nästa gång hon tittade in i vardagsrummet låg både Set och Bella på golvet bredvid humlan och sjöng om Mamma Mu, det vackraste de kunde. Bella säger mest MAMMA MUU, efter att någon annan säger Hallå?, men ändå. Mina söta små barn.
Imorgon jobbar jag hela dagen i Tomelilla. Kom och säg hej!
...men assåva, Erik va, han e ju ganska lång...eller hög...tycker du att han också e obegriplig...eller..? Men barnen då..dom är ju ganska korta...eller låga då...dom e ju begripliga...och jättegulliga, särskilt när dom sjunger Mamma Mu!
SvaraRadera