Och dimman låg tjyvtjock över bron

Lördagsutflykt till brofästet. Man såg INTE till Danmark. Vad jag däremot såg var att Set är ju jättelik Mette, min lillkusin, iallafall på bilden med barnvagnen. Visst släkten, visst? Och så var det väldigt höstigt och härligt och allhelgona-igt och alldeles alldeles underbart. Har jag sagt att hösten är min favvisårstid ever? Perfekt temperatur och bara extremt fina färger och vackra vyer ute. ALLT blir så vajert att man liksom vill fota varenda liten pinal. Och så ser jag också att jag behöver skaffa nya glasögon. De är ju inte speciellt fina de jag har. Man ser tex inte ögonen på mig. Fast det gör man aldrig, min krokiga näsa inbjuder speciellt bra till att ha glasögon lite framskjutna, så att ögonen hamnar nånstans mellan progressivt och vanligt glasögonbärande.

När vi kom hem lagade jag en mustig höstfisksoppa som lade sig som en liten bastu i magen. Nu svettas jag vitlök ur porerna. Föregående mening kan ha varit en av de äckligaste jag nånsin skrivit. Nå. Imorgon drar vi till fyren på kalas. Gott det.