Om leksaker

Det finns ett fenomen som jag inte kan förstå mig på. Det här med folk som ska få barn eller har barn och ska inreda ett barnrum, och så smäcker ALLA upp en stringhylla där de placerar dyra dyra designleksaker som vad jag förstår inte ens är till för att lekas med?

För det första: köper föräldrarna dessa leksaker till barnet eller är det främst till sig själva?

För det andra: vågar man låta barnen leka med en ömtålig pappersleksak som kanske kostade flera hundra spänn att köpa eller ska de bara stå där och se fina ut?

För det tredje: eller är det så att man smäckar upp den där hyllan och placerar grejerna där bara för att få posta en bild av härligheten på instagram?

För det fjärde: vad är grejen med stringhyllor? Varför tröttnar ingen på att alla har det exakt likadant hemma??

För det femte: alla barn jag känner tycker de roligaste leksakerna är de av plast som blinkar och låter. Sorry sorry, there will be fulhet och gift i hemmet. Det är bara att gilla läget.

För det sjätte: retar jag mig på detta pga jag inte har någon egen stringhylla men däremot ganska många fula plastleksaker till mina barn?

För det sjunde: ..kanske, men då slänger jag in detta som lök på laxen: pastellfärger och tavlor med frukter med fejs och himla pappersbollar - såååå trööööttsaaaamt?

Mvh "originell_82"

Skidor!

I julklapp av Erik fick jag ett par längdskidor. Jag och Bea åkte nämligen längd en gång förra vintern och tyckte det var kul och jag har önskat mig ett par skidor sedan dess. Eller alltså, jag har önskat mig det i flera år pga gillar att kolla på längdskidor på teve.

Föga anar man att Kalla och gänget är übermenschen. Det ser ju så lätt ut på teve.

Jag och Bea tog bilen till Skåne Tranås för att skida en tur idag, och HERREGUD alltså. Det är verkligen inte lätt. Det är så himla uppenbart att vi är två grebbor uppvuxna i en by vid havet i Skåne (dvs sällan eller aldrig snö). Våra senast ägda skidor är ca en meter långa och då kan man räkna ut hur sällan vi har skidat i våra dagar. Det såg ut som när Phoebe springer, när vi kom stolpandes, jämfört med alla andra i spåret som svishade förbi i rasande fart.

Vi körde 8 km, i sidvind och 6 minusgrader vilket bara det är imponerande obs, på ca tre timmar. Alltså, jag springer 8 km på ca 50 min. Just sayin. Föreställ dig! Eller nej, gör det inte! Ridå!

Att vi utförde detta makalösa mitt på eftermiddagen innebar att jag missade mitt trekaffe, så inte nog med att jag i princip aldrig varit så slut i musklerna som nu: jag har jävulsk kaffehuvudvärk även.

Men fy fasen, nästa helg med snö gör vi om det. Lätt!

Om kräm

Jag är en sån som aldrig gillat kräm. Använder sällan eller aldrig:

- solkräm
- ansiktskräm
- bodylotion
- fotkräm
- skokräm
- handkräm
- kaviar
- finns det fler krämer?

Och så har det varit sedan tidernas begynnelse. Tycker det är klibbigt och obehagligt. Det gäller även för olika matprodukter som:

- smör
- olja
- röra

vilket inneburit att jag aldrig riktigt gillat att blanda, baka eller laga saker. Nä torrt och fint och mjukt vill jag att livet ska vara. Som en katt på en kudde framför en brasa.

Men nu har något börjat hända. Jag är väl påverkad av bloggar och tidningar jag läser, men helt plötsligt njuter jag av att städa mig riktigt ren och sen smörja in mig (iaf ansiktet, kommer ta år innan kroppen får sitt I tell ya) med nattkräm som luktar gott.

Det bra är att jag börjar ta hand om min hud. Det dåliga är att en burk med kräm kostar vansinnesmycket pengar. Är det verkligen rimligt att köpa en burk kräm för en halv tusenlapp? Nej va?

Så nu börjar jag med min önskelista ity jag fyller snart år:

1) whiskyn från i julas (obs viktigt vilken sort)
2) kräm (samma här)
3) tapeter (VERKLIGEN samma här)

Avd bilder jag hittar i min telefon

När jag kollar på Aktuellt, vilket händer väldigt sällan, blir jag ofta väldigt i gasen över vädret. Oklart varför. Sure, det är spännande att det eventuellt kommer att snöa några flingor nästa vecka, speciellt efter den varmaste julen i mannaminne. Men att väderteve blir så pass intressant för mig att jag väljer att plocka fram telefonen och fota? Alltså jag zoomar inte ens in teven, går inte närmare skärmen heller. Åh. Skämskudde på mig själv.

Dessutom ser jag nu att jag tog bilden när han SA att det snart ska komma snö, inte när det syntes på väderkartan.

Dåligheten. Dårligheten.

Garderober

I mitt o Eriks sovrum står två byråer, en till oss var. Häri har vi våra kläder, fråga mig inte varför vi köpte dem för de är fruktansvärt värdelösa pga:

1) lådorna är trånga. Varken djupa eller höga. Dvs, det man får i varken hittar man igen eller får upp pga fullproppat.

2) byråerna rymmer en bråkdel av våra kläder pga orsak 1.

3) byråerna är höga men smala, vilket innebär att de välter när man drar ut låda två, om låda två är fullproppad. Och det är den ju, pga orsak 1 samt 2.

4) knopparna ramlar av pga dålig kvalité.

Så. Vi har nu bestämt oss för att inhandla garderober istället. Och då inser jag detta ofattbara: jag har under mina 31 levnadsår ALDRIG haft en egen garderob till mina egna kläder?!?!

Hur sjukt?

I barndomen hade vi varsitt hyllplan i typ en bokhylla. I Malmö hade jag ett ickerum och förvarade kläderna på ett hyllplan i en bokhylla även där. I Malmö hos Erik hade jag köpt ett äldre skåp (fan i helvete vad tungt det är att flytta) och förvarade mina kläder i det. Och sen är vi framme i nutid.

Ja hej, här har ni en tjej som har flyttat osedvanligt få gånger i livet.

Så vad har detta då inneburit för mig och min person? Jo: att jag alltid tyckt att garderober är fula och lite töntiga. Tråkiga liksom.

Ja, jag skäms över mig själv för detta. Jag menar, herregud, det är ett himla skåp? Supersmart tillochmed!

Men här ligger jag ändå och våndas och kollar blocket desperat efter nån tung jävla tingest som någon kan få släpa upp i mitt sovrum. Trots att jag älskar att skruva Ikeamöbler. Obs ej ironi.

Geografi

Idag hade jag lördagspass på bibblan och in klev en man som ville ha en ordbok på Tigrinja. Vi letade en stund på hyllan. Jag hittade ingen men frågade försynt var man pratar detta språk. Alltså, det förekommer ändå relativt ofta i min vardag, men jag har aldrig fått någon riktig kläm på vad det är för språk. Jag bara: asså är det typ en språkgren i arabiska? Pratar man det i Afganistan? Mannen: eeeeh nää, verkligen inte, man pratar det i Eritrea.

Hallå yxskaft. Så. Himla tur att jag, aka slöaste kniven i geografilådan, jobbar på bibliotek. Nu har jag lånat hem boken på bilden och ska lära mig allt som barn bör veta om länder. Tror det kan vara en rimlig nivå för mig, kniven, att börja på. Kolla så mycket man kan lära sig om Eritrea tex!





Ps: hittade en ordbok sen, efter att ha sökt i katalogen.

Om jullovet

Nu kan vi snacka. Inom några dagar bör de små jävlarna i munnen min försvinna.

Stor nyhet för dagen: jag har pusslat! För första gången på fem år (dvs sedan katterna flyttade in hos oss) går det att vuxenpussla! Älskart. Utöver romcoms och svenskt juldrama på teve är pussel mitt bästa tidsfördriv på julen. Har inte läst en enda bok, vilket är lite synd, men det kommer jag nog göra när romcomsen inte längre visas 22.00 på ettan. Och så är det väl från och med typ idag? Himla synd det med.

Jag har nämligen sett så himla få romcoms i mina dar. Redan på högstadiet utvecklade jag en oerhört pretto filmsmak av säkert en oerhört töntig anledning. Såg bara långsam film på svt eller långsam film på filmstudion, och så var det med det. Det var när jag träffade Erik jag fick börja se töntiga komedier och annat blask, så jag har i princip aldrig sett någon av alla underbara filmer som visas om jularna. Tänk så härligt jag kommer att ha det nu i flera år!

Imorgon börjar jag jobba igen. Kan inte säga att jag direkt längtar. En veckas ledigt till hade varit lagom, gärna med lite snö. Jag fick nämligen ett par längdskidor i julklapp. (Insert skåneflabb). Så, vasaloppet, någon?

Lilla munnen min

I torsdags åkte vi till Malmö och firade lite jul i Limhamn och på fredagen åkte vi hem. Vi glömde då vår bästa tandkräm där, och sedan dess har jag borstat med ett nytt märke. Inte för att göra smygreklam här va men zendium är bannemig det enda som hjälper en stackars känslig mun som min. Snart en vecka har gått och jag har munblåsor i hela munnen. Det är något starkt ämne i tandkrämer överlag som min mun inte tål. Uhuu. Ibland tänker jag att det är något färgämne, ibland flouret. Denna som jag har nu är vit och är helt utan flour men ändå dyker fler och fler blåsor upp hela tiden. Jamen man SKA ju blogga om personliga krämpor och skämmigheter! Hehe.

Men ja, Gott nytt år!

Nyårslöften:
1) blogga mer.
2) börja springa igen.
3) köpa fler ostar och bli stammis på delikatessen i lilla staden.
4) flärd. Bara så. Flärd.